Att man aldrig lär sig!

Igår skolade jag de sista plantorna från första såddomgången. Det var jätteverbenan, de fyra groddarna som tog sig, och alla de små vita lavendelplantorna som fick egna små krukor. 40 stycken plantor av vit lavendel har jag nu att placera i rabatterna. Underbart! 

Under lysrören står de plantor som jag planterade för ett par veckor sen och blir knubbigare och större.

Den första lavendelplantan börjar bli riktigt stor och melonen frodas. Chilin ser ut som små träd och kronärtskockan skjuter nya blad.

Chilin beter sig lite märkligt. Varje kväll ser den lite trött ut, inte farligt men lite små hängig. Sen efter en natts vila så har de rätat på sig ordentligt. Funderar lite på när jag ska flytta dom från lysrören till fönstret. Vet att jag gjorde de för tre år sen och det fungerade bra.

Violkungsljusen har grott och det med besked. Det är fullt med små gröna groddar...att jag aldrig lär mig. Få se hur många jag får skola om och hur många jag får öva min empatistörning på. Ni som inte läste mitt inlägg om empatistörning hittar det här.

Annars laddar jag för fredagen och en dag på Gotland för att se över bygget. Ska bli spännande att se hur långt de har kommit och vad som är kvar att fixa i mammas och pappas del.