Tokmycket!

Imorse började det snöa och det har fortsatt hela dan. Vacker, lätt pudersnö. Jag kunde inte låta bli att fota lite med stativet efter det att F hade somnat.

Allt är inbäddat och det som fascinerar mig mest är nog att det blir så tyst. Alla ljud blir tysta och dova. Stenmuren får ett vackert täcke. Vår gatbelysning mot stora vägen ger ett gult sken över trädgården.

Gatbelysningen mot lilla vägen ger ett kallt ljus. Precis som staketen, som möts och delar upp trädgården i två delar, ger belysningen olika stämningar.

På baksidan kommer man nästan inte in. Efter fotostunden tog jag fram snöskyffeln och skottade. Låter jobbigt men när snön är lika lätt som dunfjädrar går det ganska fort.

Jag kan inte låta bli att njuta av hur otroligt vackert det är...trots att jag längtar efter våren.