Vilken höstdag

För ett år sen föll snön och låg kvar i, nästan, ett halvår. Svårt att se att det skulle hända idag. Vilken skön höstdag och vilken återhämtning för mig efter USA-trippen. Sol och vindstilla. Efter frukost gick vi ut och jag insåg att nu börjar solen försvinna från vår tomt. Vi bor i en dal och har ett hus bakom oss och när solen börjar stå lågt är det ont om solstrålar på marken även om himlen är blå. Det blir bättre runt lunch och eftermiddag men december och januari är det tufft, inte många soltimmar då.

Jag började med att kratta bort alla eklöv. Finns det något enklare sätt att få det fint i trädgården än att kratta bort löv eller klippa gräsmattan och trimma kanter? Nej, tror inte det! Sen tog jag fram kameran och fotade lite. Föll för Kung Magnus som nu blommat över och står i sitt vackra förfall!

Tänk att visset kan vara så vackert! Det här är fördelen med en systemkamera och ett makro. Att komma nära och få se skönhet som inte alltid är så tydlig när man står i trädgården och ser sig omkring. Är helt förälskad i dessa bilder trots, eller på grund av, de bruna och vissna tonerna.

Innan F vaknade hann jag dessutom med att plocka fram mossan som jag plockade på promenaden  och arrangera lite kring soffan på altanen. Mossan ska jag ha till kransar. Efter att ha läst flera av era underbara bloggar och sett bilder på allt vackert ni skapar har jag fått massor av inspiration och ska ge det ett försök... Imorgon!

 Nu är det snart dags för sängen! Ha en underbar trädgårdssöndag! Kram H!