Tid!

Tid är en märklig företeelse! Ibland går den fort och ibland långsamt, fast den egentligen går i samma hastighet hela tiden. Den här sommaren har rusat förbi och det känns som den precis har börjat. Imorgon ska jag tillbaka till jobbet.

Hemma blommar luktärtorna som jag sådde i våras. Inte trodde jag att de skulle blomma. Jag trodde de stod för mörkt och att jag planterade ut dom för sent. Tji fick jag, som tur är!


Efter att jag fotat en tjej i trädgården, i underkläder...grannarna jublade, så gick jag hem till F´s bästa kompis G. De har känt varandra sen de var tre och fyra månader gamla. G´s mamma och pappa är supermysiga och vi trivs så bra tillsammans. Deras trädgård är gudomligt vacker. Den ligger på en kulle och jag hittar alltid nya stilleben. 

Tänk att en stubbe märkt av tiden kan vara så vacker. Nu i augusti påminner deras trädgård om en tavla av Monet.

En annan underbar del av deras tomt är skogen som ligger ovanför huset och den odlade tomten. Skogen är full av blåbär och gissa om det var några blåa tungor efter det skogsbesöket. När man är liten kan det vara svårt att ta sig fram över stubb och sten. Då är det skönt att ha någon att hålla i handen.

Två små vänner! Tiden går fort, för två år sen låg de på filtar och lekte. Sommaren är inte slut men visst känns det lite som så när man ska börja jobba igen. Ser fram emot ett nytt läsår och allt vi vill göra. Ett nytt läsår, ett oskrivet blad! Augustikvällar är härliga med syrsor och värme. Jag ska försöka ta till vara på varenda en av dom.