När hjärtat ökar tempot!

I dag var det dags för årets sommarauktion! Jag älskar att gå på auktion och sen F föddes så blir det av förklarliga skäl inte så ofta. Oftast så står jag tyst och bara iakttar alla som är där och budar. Spanar in lite möbler och prylar. Häpnar över att vissa saker går för tokmycket och vissa saker nästan skänks bort. Om jag hade ett pensionat eller slott som skulle möbleras skulle jag garanterat gå på auktioner, stora pjäser kostar inte mycket.

Det sista året har jag spanat efter stolar att ställa på verandan. Jag har ju en dröm om en veranda som andas medelhavet. En gammal soffa fick sin plats under taket förra sommaren och den här sommaren har vårt köksbord med stolar fått stå ute en hel del. Vårt köksbord med stolar matchar inte soffan och har inte haft den rätta looken! Men idag, idag, köpte jag åtta stolar!

Åtta stolar från 1800 talets mitt/slut i ek och med en sits i läder. Det är så häftigt när man står där och vet att man vill ha något. Ju närmare auktionsförrättaren kommer desto fortare slår hjärtat. Det börjar ganska lugnt för att sakta öka tempot. När sedan förrättaren ropar ut startpriset 2 500:- och ingen ger någon respons, ökar tempot drastiskt. När priset är nere i 1 500:- och jag hör mig själv ropa 1 000:-, kan jag känna hjärtat slå så hårt att det bultar i munnen. Budgivningen är igång! Tack och lov var det bara en som halvhjärtat försökte och jag kammade hem alla åtta för en spottstyver.

Jag hade dessutom spanat in en liten kista som skulle passa perfekt i F´s rum. En kista att ha små saker i. Kistan var i en så bra storlek. Många kistor är så stora och klumpiga. Att den var grön gjorde inte saken sämre eftersom F´s rum går i grönt.  Jag lyckades vinna den budgivningen också och kistan blev min. Lycka!

Nu ska det bli så roligt att komma hem, möblera och leta rätt på ett bord till verandan.