Att lämna spår!

De sista dagarna har jag gått och funderat på det här med att lämna spår efter sig. Om vi människor har ett inbyggt behov av att markera att vi finns för att inte bli bortglömda. Om det är det som driver många att skriva texter, skapa musik eller bilder. Ett sätt att göra ett avtryck.

Eller är det som Ernst kan uttrycka sig Det är som ute och inne vill varandra någonting eller Mina ögon fylldes med färg och när jag kom hem var jag tvungen att plocka fram kritorna. Att det finns människor som ser världen med andra ögon, med andra sinnen. Att de har kroppar som reagerar fysiskt när växter, inredning, musik, inte stämmer överens med deras bild av hur det ska vara. 

Varför jag började fundera på det här? Jo, när jag kom hem från Öland hittade jag stenar i mina krukor. Stenar inne...


...och stenar ute. Ibland en sten i varje kruka, ibland fler. Sen kom jag ihåg resan till Skåne i början på juni. Jag tog små plantor av höstanemon för att ge till de sex personerna vi skulle hälsa på. När krukorna var klara fyllde F på sten i en kruka. Jag frågade varför och han svarade att han ville att Tage, Hannas son, skulle ha dom. När vi kom ner till Skåne såg jag att han lagt sten i alla krukor. 


De stenar som jag hittade i fredags har kommit dit långt senare eftersom det låg sten i krukorna jag fick från Veronica precis innan vi åkte till Öland. Vill F lämna spår efter sig eller är han som Ernst? Är det hans sätt att uttrycka sig? Ja, inte vet jag! Men sak vet jag och det är att mina verandarabatter ger mig en skön känsla i hela kroppen. 


Förra året var känslorna annorlunda, hela min kropp protesterade när jag såg rabatterna. Visst, det fanns tillfällen när jag var lite nöjd. Som när Venusta Pendula blommade, men sen, när blomningen var över, då kröp det i mig när jag såg rabatterna. Det kändes som allt var för rörigt, för smått och för...tråkigt.


Visst finns det växter som fortfarande vill byta plats med andra. Växter som vill ha mer utrymme. Men nu är det harmoni och min kropp svarar med glädje. Rabatterna är busiga och lite vilda men det finns en grund, en struktur i busigheten, som gör mig glad.


G, ikväll är det barfota Ernst på tv. Vill du se det? Han är jättejolig! F tycker om att se på Sommar med Ernst. Kanske är det så att han är en liten konstnärssjäl och att krukorna talar till honom. Att stenarna i krukorna inte har ett dugg med att vilja lämna spår efter sig utan att han helt enkelt tycker att stenarna är vackra.  Har det hänt någon gång att du nästan har blivit förälskad i en sten?

Kommentarer

Vilket fint inlägg, jag får tårar i ögonen! Vilken fin kille han är, er lilla F! Hans stenar finns här, i säkert förvar i en av mina krukor, och jag tänker på er varje gång jag ser dem. Och du, nu är det en knopp i en av de små höstanemonplantorna jag fick av dig. <3 För övrigt tycker jag att dina rabatter är alldeles, alldeles underbara. Kram från Hanna som inte bara överlevde första jobbdagen utan rentav hade kul!
Marina sa…
Så gulligt att F ville att Tage skulle ha stenar från honom. Barn är så härliga. Han kanske tycker att han förgyller krukorna med sina stenar. Piffar upp liksom.

FÖrstår att du är nöjd med rabatten på bilden. Jag är inte alls så nöjd med mina just nu tycker jag. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel. Jo, på vissa ställen kan jag men inte på alla.

Kram
Lena sa…
Ett sånt listigt sätt av F. att visa att trädgården och växterna betyder något även för honom. För så kan man ju också tänka- att han pyntar det som är viktigt.

Och visst är stenar något som talar, hur många gånger har man inte släpat hem en sten, för formen, för färgen eller bara för minnet som den ger. De är särskilda!

Kramar

Ps. Vad sägs om en gemensam fototur på stan framöver! Ds
AnnaHelena sa…
Ja, visst tror jag att vi människor vill lämna spår och avtryck efter oss på något sätt. Göra skillnad. Betyda något. Tillföra.

Ernst. Alltså, jag säger bara det - Ernst. Den mannen har många kloka funderingar som blir till kluriga citat. HAN lämnar spår, han... :-)

Kram // AH
Men så fint av din lilla kille att vilja skicka med spår. Något fint. Något att minnas! Jag tror vi att vi alla har behov av att lämna spår efter oss. Och att skapa. Stenar är är bara SÅ. Oh. Det är mååånga som har fått följa med hem genom åren :-)) Förutom stenar verkar pinnar också ha en dragningskraft på barn. Å mig då :-) Vet inte vad likheterna är mellan stenar och pinnar. Men de är bara så användbara och vackra.

Men oj så spännande med fotokursen!!! En helfylld dag med andra ord :-)

Kram
Charlotte

Lille F:s stenar ligger i min stensamling vid zebragräset. Bland alla stenar som jag själv plockat med mig hem... stenar är synnerligen trevliga. Stora, små, skarpkantade, vattensvalpade - jag älskar dem alla! Hälsa F att jag blev så glad för dem!

Kram
Det är någe speciellt med stenar,att något så hårt och inte förens man synar dem när,ser att alla är de olika.
Evigt liv och eviga minnen:) hållbart i ur och skur.

Din trädgård e helt underbar, harmonisk!
EvaLinnea sa…
Söt & fin "historia" om F´s stenar i krukorna. Jag brukar också ta med mig sten/ar från ställen jag är på. Tar liksom hem upplevelserna & kraften från de ställen jag varit på. Men ska kanske göra som F, lämna med lite "karma" från min egen trädgård också?
Kram från EL
Hihi, barn är så härliga :). Och din rabatt är så vacker! Verkligen fin... känns som ett skimmer på något vis.

Ja jag var väldans nöjd med min stenläggning faktiskt, men ryggen var kanske inte riktigt lika nöjd dagen efter :).

Ha det bra!

Kram Malin
Ruben sa…
Det kanske är ett sätt för F att ge en present? Du ger blommor, han ger stenar. Och en vacker sten kan ju vara precis lika vacker som en blomma.
Han har ett gott hjärta, din son. Som sin mamma!

Ha det gott!
/Ruben
Just nu är det ganska exakt den tiden när jag skulle hämta dig för vidare färd ner mot skåne. Brukar tänka på det ibland och hur ledsen han var innan han fick sin present. Myskillen! :) Helt otroligt vad tiden går fort!
Skönt att du känner dig nöjd! Det ska du göra!
Här är det inte riktigt samma känsla just nu men det kommer och går.
Kram allra finaste du!
Bondjantan sa…
Lilla F har nåt visst säger jag som också går igång på stenar. Och kanske, kanske får vi se mer av hans eventuella passion... :-D

Har skrivit lite om det på bloggen...
KRAM
Så söt han är din lille F, det bor nog en konstnär av något slag i honom. Det är så vackert med stenar.
Dina verandarabatter är underbara. Du ska känna dig mer än nöjd.
Ha det gott
Kram Maria
Så fint du skriver om din lille son!
Anki-itte sa…
Du säger något. Det kryper i mig när jag är på odlingslotten, jag ser så mycket som borde göras. Känner ingen harmoni.
Inger sa…
Jag är svag för stenar och jag lägger också stenar i blomkrukor inne, har inte analyserat varför...
Kram
Släpar hem stenar från överallt och det gjorde min mamma också. Vi har stora bumlingar som hon släpat från utlandet. Och jag tror att det bara är för att det är vackert!
Agneta kram
Stenar är fina och ett lika bra minne av någon som en blomma, där har din lille kille hittat 'sin' grej. Så fint du skriver, jag ler och känner igen mig som barn. Älskade att plocka stenar (och har fortfarande en burk kvar med stenar jag samlade som barn). Kram Kristina (som tycker din rabatt ser så fin ut, förstår att du är nöjd med den nu)

Populära inlägg